Kaffe, som ju innehåller koffein, ska inte ses som ett beroendeframkallande ämne, och man bör heller inte tala i termer om drogmissbruk. Att man är en inbiten kaffedrickare betyder inte automatiskt att man är beroende. Kaffe inverkar inte skadligt på en persons hälsa, ekonomi eller sociala funktioner, tvärtom: Kaffet förbättrar faktiskt den sociala funktionsförmågan.
Nyckelfaktorerna för att definiera ett drogberoende omfattar dessutom olika beteendemässiga förändringar, t.ex. tvångsmässigt sökande efter droger och negativa sociala följder. Koffeinkonsumtion stör varken arbets-, studie- eller familjelivet, och orsakar inte heller något självdestruktivt eller asocialt beteende. En person som dricker kaffe regelbundet känner inget behov av att öka sin konsumtion för att få önskad effekt, och en persons kaffekonsumtion tenderar att främst variera med ändrade rutiner i vardagen snarare än på grund av ett behov av att dricka mer och mer. Många människor dricker faktiskt kaffe regelbundet bara av den enkla anledningen att de tycker att det smakar gott.
För ett mycket litet antal kaffedrickare kan ett plötsligt uppehåll i kaffekonsumtionen resultera i lindrigare abstinenssymtom under en kortare tid. Besvären går snart över, och det är inga problem att ändra mängden kaffe man dricker eller att byta till koffeinfritt kaffe eller andra drycker. Normala förändringar i det dagliga konsumtionsmönstret till följd av exempelvis ändrade rutiner orsakar inga som helst problem. Symtomen uppstår i allmänhet bara i samband med en plötslig och kraftig minskning av koffeinintaget. Att gradvis minska sitt kaffedrickande eller att gradvis byta till koffeinfritt kaffe ger inga som helst symtom. Läs mer om forsdkningsrönen under Fördjupning.
Referenser